02.26

Jobbat mina tre första dagar nu!
Är yr och hungrig men framför allt trött, fast varför sova när det finns så många vloggar att se?
Mackor och mjölk stillar hungern och ett gott skratt förlänger livet!

Trigger

Har ett sång jävla sug just nu.
Vill bara göra det.
Skulle verkligen behöva träffa Linda imorgon. Måste vänta en vecka till.

Inledning

Vilar min kropp mot golvet och sluter ögonen.
Djupa andetag som för syre till mina skrikande muskler.
Pulsen som dunkar snabbt och hårt, så det känns genom hela kroppen.
Svetten som svalnar och rinner över huden.

Vet att jag stinker och är äckligt svettig, men just där och då känner jag bara ett sånt lugn.

Efter flera timmars intensivt dansande är några minuters avslappning så värdefullt.

Sista

Sista kvällen med niorna.
Ätit mat, umgåtts, skrattat och gråtit.
Dansat i klackar med värkande fötter. Sett massvis av bilder från dessa tre år.
Det känns så sorgligt att splittras nu.

Vandrat barfota genom Vännäs med två fina vänner. Njutit av en kylig juninatt.
Vemod och glädje blandat med enormt mycket kärlek.

Ligger på en madrass med Nina i Johannas rum.
Imorgon slutar vi nian.

Framtid

Det finns saker som jag ser fram emot väldigt mycket och saker jag inte ser fram emot alls.

Några av de saker jag önskar kunde ligga närmre i min tidsplan just nu är; att börja gymnasiet, träffa likasinnade, unga konstnärssjälar, resa och se världen, ha beslutsångest över vart jag vill studera efter gymnasiet, hitta ett jobb jag trivs med, forma mitt egna hem.

Men störst av allt; att hitta någon jag älskar och vill spendera resten av mitt liv med, bli gravid och få barn.

Min familj har alltid varit väldigt viktig för mig. 

Jag har en mor, en far, två systrar, fyra bröder, fyra svägerskor, två svågrar och tio syskonbarn.

Att se mina syskon lyckligt kära, nygifta, väntandes barn och mitt i föräldraskap är helt fantastiskt.

Jag älskar barn.

Så ja, jag är femton år och längtar efter att vara gravid.

Nog för att mamma fick sitt första barn när hon var 17(klar med skolan, med jobb, i ett stabilt förhållande) men jag kommer tvinga mig själv att vänta några år till.

Prinsessbröllop

Var igår på ett jättefint bröllop, det var två vänner till min familj som efter att ha varit förlovade i 17 år.
Att de båda har downs syndrom har paret aldrig låtit sig påverkas av, och jag hoppas och tror att de kommer leva lyckliga och kära livet ut.
Grattis Lars och Maria!

Fredag

Efter en mörk kväll kom en ljus morgon.
Känner att livet sakta men säkert förändrats, kanske blir allting ändå bra till slut.

Gått en sväng i ett soligt Umeå nu på förmiddagen, önskar att jag hade kunna stanna längre.

Gammal och ny vänskap gror, och till kommer nya människofrön sättas i mitt hjärta. Får se om något växer fram.

Impuls

Är rädd men vågar inte skicka iväg ett sms till någon.
Känns som att allt bara blir fel.

.

Varför känner jag denna ångest efter en så fin dag?
Nog för att jag glömde ta min medicin imorse.
Kanske för att jag hoppades lite för mycket på att se ett bekant ansikte när jag gick igenom parkerna i stan.

Varför får jag sådana förhoppningar?

Krav, press, ångest. Det jag inte borde känna tar över mig.

Nationaldag

Alla talar om hur skönt det kommer bli med sommarlov, slippa skolan och allt vad den innebär.
Jovisst tycker jag också att det ska bli skönt, men jag bär på en rädsla för lov, och särskilt det två månader långa som väntar precis runt hörnet.

För det kommer bli ensamt.

Mina fina, fina vänner träffar jag nästan bara i skolan. Jag har väldigt svårt för att ringa och fråga om man ska hitta på något, känner mig mest bara till besvär.

Men kanske blir det annorlunda i år. Kanske hittar jag någon som är hemma då jag är ensam. Kanske vågar jag fråga om jag får komma förbi. Kanske orkar jag vara till besvär.

Toves födelsedag

Denna dagen har varit bra.
Haft roligt, ritat, skrattat, fått känna mig lite viktig och vuxen.
Träffat storasyster Magda med familj.
Fått bjuda på och njuta av underhållning.

Dörren är funnen

Men jag har ingen nyckel.
Bordet den ligger på är alldeles för stort och jag är så liten.

Tick tack tick tack...

Faller som Alice ner i underlandet och hittar inte vägen ut.

-

Hade familjesamtal på bup idag. Känner mig som en gammal skrynklig ballong, nästan tom på luft. Som inte duger något till, bara ligger och skräpar.

Att sedan sätta sig och läsa antifeministiska blogginlägg är ju ingen hitt...

+

Av Nanna Johansson

Spenderat dagen på stadsbiblioteket och bildmuseet med min lilla elevensvalgrupp.

Vi kollade in serier och tecknare, guidades runt bland fantastisk konst, åkte i Sveriges näst största hiss och ritade serier med proffsmaterial.

Skoldelen av dagen var fantastisk, det här med serieteckning kommer jag vilja fortsätta med.

Komplicerad kemi

Eller något mer?
Det här med känslor.

Tänk att kunna stoppa trafiken

Bara med sin attityd.

Första Juni

Skolan lider mot sitt slut. Grundskolan, nästan, nästan klar. Känns så otroligt.
Minns när jag gick i typ femman och gymnasiet kändes oändligt långt bort, nu är jag nästan där.

Det är lite blandade känslor just nu, värme, sommar, glädje, vänskap. Ångest, ledsamhet, tomhet, hopplöshet.

Får se hur sommaren blir.

Nystart

Ska nu försöka blogga igen!

Önska mig lycka till.