2013

Jag inledde det här året på topp. Omgiven av fina människor, fick hundra kramar, hög musik, dans, skratt, sopsäckar i slalombacken, samtal och mys fram till morgonen. Lägret i hemavan var helt fantastiskt.
Sen kom jag hem, skolan började och livet blev tyngre för varje dag.
Jag föll.
Skakandes, gråtandes mitt i en ångestattack såg min alldeles egna ängel Alva till att någon hittade mig.
Jag hamnade på bup-avdelningen i en vecka.
En vecka av frågor, läkare, psykeatriker, mediciner, känslor, men också lugn och trygghet.
När man är inlåst på en liten avdelning, omgiven av människor och utan andra alternativ så är det bara att bita ihop och fortsätta leva.
Sen blev det två veckor hemma fri från stress och press.
Är så otroligt glad att jag har mina vänner och min familj. Alla människor som bryr sig om mig, min underbara klass, jag älskar er.