torsdag 31 oktober 2013

31 oktober

00.01
Då var det officiellt halloween då.
Ska jag göra något roligt? Ska jag på någon fest?
Nej
För jag har inget socialt liv.

Känner mig så misslyckad. Värdelös. Obetydlig.
Låst. Ensam. Kvävd.
Pressad. Ledsen. Stum.

Vet inte vad jag ska göra av mig själv.
Vill bara sova och dö.

måndag 14 oktober 2013

Skynda

Rivande ångest biter tag i mig nu när jag försöker plugga till morgondagens svenskaprov, som jag helt förträngt i helgen.

Har två ogjorda hemuppgifter som ska redovisas imorgon eftermiddag på gruppen.

Idrott och matte imorgon, och jag vet inte vad vi ska göra på någon av de lektionerna.

Måste förbereda inför Unga Feminister-mötet på onsdag.

Mina docs måste smörjas.

Mitt rum måste städas.

Ångest. Kaos. Ångest

lördag 12 oktober 2013

Glöm din dröm

Har sedan jag i januari började ta sertralin haft extremt mycket drömmar. Vad jag kan minnas så har jag drömt något mer eller mindre konstigt varje natt.

Jag skulle väl inte kalla det klassiska mardrömmar, men de är oftast obehagliga, inget jag vill uppleva igen.

I början kändes det förjävligt. Jag mådde skit, orkade inte med skolan eller vardagslivet, hade svårt att somna och till på köpet kände jag aldrig att jag sovit riktigt bra pga alla drömmar.
Jag testade flera olika mediciner för mina insomningssvårigheter, och till en början trodde jag att det var de som orsakade drömmarna. Så var dock inte fallet. Efter några månader då jag märkt att de olika sömnmedicinerna inte gjorde någon skillnad (och jag fått det lättare för att somna generellt) så slutade jag ta dom helt. Dock fortsatte mina drömmar.

Anledningen till att jag nu tog upp det här på bloggen efter 10 månader (och ett avbrott i bloggandet) är för att jag nu har haft extra extrema drömmar tre nätter i rad. De har varit konstiga, obehagliga, osammanhängande och de har fastnat i mitt huvud under dagen.
Jag har gått runt med en obehagskänsla som inte går att jaga bort eftersom jag varken vill eller kan riktigt förklara mina drömmar för någon.

Jag har också flera gånger under dessa månader känt fysisk smärta i mina drömmar. Det är inte så trevligt att vakna med fantomsmärtor i form av ett stort skrapsår på vaden efter att jag cyklat omkull i en nedförsbacke, i min dröm.

Jag saknar tiden då mina nätter var lugna.
Då jag kunde vakna utan att minnas vad som pågått i min hjärna under natten.
Då jag bara ibland hade någon vanlig dröm, och väldigt sällan en obehaglig eller skrämmande.