Och snart är augusti över

Det är en väldigt speciell känsla man får när det enda som hörs är fåglarna i skogen, lätta plask när paddeln brytter vattenytan och emellanåt bruset från någon fors. På båda sidorna om älven står skogen tät i olika nyanser av grönt och här och där orange. Vattnet är mörkt och på sina ställen spegelblankt. 

Idag var det alltså tänkt att jag skulle med resten av de 90 niorna och hajka i Lagsnäset. Jag mådde illa i morse och när det inte gått över efter buss, två timmar paddling och lunch så fick pappa komma och hämta mig. Spenderade resten av eftermiddagen halvsovandes under en filt i soffan. Mår bättre nu men hade absolut inte orkat med en hel hajk. Hoppas att alla mina kära vänner jag lämnade i skogen hade det grymt kul, inte vart för blöta och att de alla orkar med vandringen imorgon.
Hoppas också att Bettys operation gick bra och att jag får träffa henne imorgon kväll!

Ett litet citat

“Det är en kväll för sång, tänkte Snusmumriken. En ny visa som ska ha en del förväntan i sig och två delar vårmelankoli och resten bara hejdlös förtjusning över att få vandra och vara ensam och trivas med sig själv. Den där melodin hade han haft under hatten många dagar men inte riktigt vågat plocka fram än. Den måste få… växa till sig och bli en så glad övertygelse att bara han rörde vid munharmonikan hoppade alla toner in på sina rätta platser.
Om han tog fram den för tidigt kunde det hända att de satte sig på tvären och bara gav honom en halvbra sång, eller så kunde han tappa lusten och aldrig mer få tag i dem på det rätta sättet. Melodier är allvarliga saker, i synnerhet om de ska vara både glada och vemodiga.
Men i kväll kände sig Snusmumriken säker på sin visa. Den fanns, den var så gott som färdig - och den skulle bli bättre än någon han nånsin hade gjort.”

—	Från berättelsen “Vårvisan” ur boken Det osynliga barnet av Tove Jansson.

"Skriv om hur gott det luktar i grabbarnas lya" - Simon

Sitter på Gustavs säng och snackar med mina fyra fina pojkar.
Nu ska vi ut och paddla, hörs snart igen!

16 augusti

"Hey me, I accept love. I don't wnat no money from you, bro."

Kollar på ett klipp från en amerikansk tv-show (What Would You Do?)  liknande den svenska "På bar gärning" där man ser hur allmänheten reagerar i olika situationer. Här så handlar det om en man som behöver hjälp att byta däck på sin bil. Endast två personer kommer fram och hjälper honom under hela dagen och en av dom är en ung man som säger just det jag inledde inlägget med när han blir erbjuden pengar för sin hjälp.  Efter att han fått reda på att det är fejkat och får träffa programledaren som frågar varför han så gärna hjälper en främling svarar han: "I just love to help people, man. If it's something I can help you with, I get pleasure on the end of the day knowing that he's like: 'Ay, I'm good now'"
Denne unge man lever efter tron att allt kan vändas till något gott och att alla förtjänar kärlek. Han avslutar med att säga: "Do not judge people by what they're wearing on their head. Everybody is the same. If you trace it back far enough we all got the same mother and father somwhere along the line. Help out your brothers and your sisters. Unconditional love for every living thing!"

Detta får mig att vilja blir en bättre människa, att hjälpa andra och sprida kärlek. Det är vad jag vill göra med mitt liv.

"Älskade farmor och farfar, nu kan de hålla om varandra igen!" - Hanna-Marie Larsson

Idag hände något som min familj väntat länge men det gör det inte mindre sorgligt; min farmor dog.
Jag har bara träffat henne en gång, men hon var ändå min farmor och det känns i hjärtat nu när hon är borta. Anna blev 91 år gammal och somnade in lugnt och stilla.

Något viktigt

Created by: www.OnlineNursingPrograms.com

Snabbt

Tar cykel och buss till stan imorgon med sex otroligt fina flickor.
Vi får förhoppningsvis en dag fylld av skratt, prat, mat och kärlek!

Tre bilder från Stockholmsresan i våras