ametist.blo.gg

Jag flyttar, från och med nu bloggar jag om mitt privata liv på ametist.blo.gg och om feminism på femtastiskt.blogg.se

Jag finns också på tumblr

2014

Tänkt länge på vad jag ska skriva här, men kommit fram till att jag bör hålla mig väldigt kortfattad. Är rädd för att lämna ut för personlig information om mig själv och andra i min närhet.

Detta vill jag i alla fall skriva.

Det har varit, och är, ett helvete. Ett ångestfyllt hål. En ständigt nedåtgående spiral. Depression.

Måste inom fyra dagar beslutat hur jag ska göra med min terapi.

Tankar om livet och döden snurrar varv på varv i huvudet och jag fruktar nätterna, det är då allt är som klarast.


Detta blev väldigt osammanhängande och klumpigt. Ungefär som jag.

december

De senaste dagarnas iskyla och stormvindar har gjort mig frusen nda in i sjlen.
Ligger nu under ett duntcke och tv filtar.

Lite frundrad ver att jag ikvll lgger mig fre bda mina frldrar. Men jag r oteoligt tett efter morgonens blodprov. Sdan otrolig ngest jag har knnt.

Och julstress. Hur ska tid och pengar rcka till.
Tur att julen r mysig i alla fall.

31 oktober

00.01
Då var det officiellt halloween då.
Ska jag göra något roligt? Ska jag på någon fest?
Nej
För jag har inget socialt liv.

Känner mig så misslyckad. Värdelös. Obetydlig.
Låst. Ensam. Kvävd.
Pressad. Ledsen. Stum.

Vet inte vad jag ska göra av mig själv.
Vill bara sova och dö.

Skynda

Rivande ångest biter tag i mig nu när jag försöker plugga till morgondagens svenskaprov, som jag helt förträngt i helgen.

Har två ogjorda hemuppgifter som ska redovisas imorgon eftermiddag på gruppen.

Idrott och matte imorgon, och jag vet inte vad vi ska göra på någon av de lektionerna.

Måste förbereda inför Unga Feminister-mötet på onsdag.

Mina docs måste smörjas.

Mitt rum måste städas.

Ångest. Kaos. Ångest

Glöm din dröm

Har sedan jag i januari började ta sertralin haft extremt mycket drömmar. Vad jag kan minnas så har jag drömt något mer eller mindre konstigt varje natt.

Jag skulle väl inte kalla det klassiska mardrömmar, men de är oftast obehagliga, inget jag vill uppleva igen.

I början kändes det förjävligt. Jag mådde skit, orkade inte med skolan eller vardagslivet, hade svårt att somna och till på köpet kände jag aldrig att jag sovit riktigt bra pga alla drömmar.
Jag testade flera olika mediciner för mina insomningssvårigheter, och till en början trodde jag att det var de som orsakade drömmarna. Så var dock inte fallet. Efter några månader då jag märkt att de olika sömnmedicinerna inte gjorde någon skillnad (och jag fått det lättare för att somna generellt) så slutade jag ta dom helt. Dock fortsatte mina drömmar.

Anledningen till att jag nu tog upp det här på bloggen efter 10 månader (och ett avbrott i bloggandet) är för att jag nu har haft extra extrema drömmar tre nätter i rad. De har varit konstiga, obehagliga, osammanhängande och de har fastnat i mitt huvud under dagen.
Jag har gått runt med en obehagskänsla som inte går att jaga bort eftersom jag varken vill eller kan riktigt förklara mina drömmar för någon.

Jag har också flera gånger under dessa månader känt fysisk smärta i mina drömmar. Det är inte så trevligt att vakna med fantomsmärtor i form av ett stort skrapsår på vaden efter att jag cyklat omkull i en nedförsbacke, i min dröm.

Jag saknar tiden då mina nätter var lugna.
Då jag kunde vakna utan att minnas vad som pågått i min hjärna under natten.
Då jag bara ibland hade någon vanlig dröm, och väldigt sällan en obehaglig eller skrämmande.